igår kväll hade vi en mycket givande kvällspromenad. Husägaren lärde mig något som kallas för *HOPP*... mycket intressant företelse.... det går alltså ut på att man kommer fram till ett hinder, i detta fall en sorts betongklump som någon placerat mitt i vägen... För att ta sig vidare på promenden var man tvungen att ta sig över detta hinder. Det gick till som följer: först går man fram mot betongklumpen, stannar och funderar, då säger husägaren *HOPP*, då ska man ta alla fyra ben i luften samtidigt och lixom flyga över. när man landat med alla fyra fötter på andra sidan, säger husägaren *BRA* och så får man super gott godis :D
min slutledning av denna övning lyder: hopp = bra = GODIS! men så är inte fallet, för när vi sedan kommit hem och husägaren krupit ner i vad hon kallar sängen så blev jag lite sugen på det där goda godiset och då kom min slutledning bra till pass: hopp=bra = GODIS! så jag HOPPar upp i sängen pussar på husägaren och HOPPar sedan ner igen... inget händer! godiset uteblir... hm, kanske inte va till räckligt bra. jag gör om samma sak igen HOPPar upp i sängen landar på husägaren som i sin tur ryter ut: HOPPa ner, vilket jag villigt gör.... men även denna gång uteblir godiset..... funderar en liten stund till, kanske inte gick tillräckligt fort... så jag bestämmer mig för att göra ett sista försök: HOPP upp i sängen - HOPP ner från sängen, HOPP upp i sängen - HOPP ner från sängen.... men även denna gång uteblir godiset. det enda som händer är att den tråkiga husägaren sätter sig upp i sängen och pekar med hela handen mot dörren och viskar med isande röst: * g å   o c h  l ä g g   d i g....*
hm... konstig den där husägaren... ibland är HOPP= bra= godis men andra gånger är HOPP= dåligt =gå och lägga sig... hur ska en schäferflicka kunna veta???




Vilar mig lite efter all slitsam hoppträning....