det är med lite sorg i hjärtat jag skriver detta inlägg. Mitt sista inlägg... Jag har efter noga övervägande bestämt mig för att pröva mina vingar. Dags att byta karriär och jobba på riktigt. Jag har varit i kontakt med en Husse och han är villig att samarbeta med mig. Tillsammans har vi bestämt oss för att bli kollegor, så jag byter ut husägaren och väktarbil mot Hussen och målad bil med blåljus. Tillsammans skall han och jag leta bus. Det kommer bli mysigt, men det gör även att jag inte kommer ha tid att skriva längre.... Så till Er alla där ute: ha det bäst och sköt Er för annars kommer jag och nosar Er i hasorna :) puss från långa gula näsan!

...jaha, då har Husse varit och bestämt att malinoisen ska bli kvar här i familjen... Men jag känner mig rätt lugn - det ska nog bli schäfer av honom också i sinom tid....



...senast igår gjorde han mig väldigt stolt! Husägaren hade precis lyckats fånga årets första inkräktare och oskadliggjort honom. När husse sedan skulle transportera den inkräktaren mellan huset och begravningsplatsen, råkade den lilla krabaten smita (trots att den vid detta tillfälle varit helt oskadliggjord i ett par timmar..). Snabb som bara den kastar sig Malinoisen över bytet OCH SVÄLJER DEN MED HULL OCH HÅR!! Husse kastar sig fram och trycker ner sin stora näve i Malinoisens hals för att få tag på den lilla inkräktaren och rädda den från ett grymt sista öde. Men inte en skymt av den lilla krabaten. Malinoisen hade svalt den hel och utan att tugga.... Jag är imponerad! - helt i "Biira-style" :D

....han heter Adam och han älskar att bada. Han kan vara i vattnet och bara simma runt runt runt. Finns inget som bekommer honom då. Inte ens att husägaren och Husse står och hoppar och tjoar och lockar med leksak och godis på stranden.... han bara simmar och simmar....



....och nu när höst och vinter gör sitt intrång blir det inte så mycke bada. Adam har då löst sitt problem med att söka upp största vatten källan i huset för att invänta översvämmning.....



...han är smart den där Adam, men jag tror han kommer få vänta länge.....

...pga Äckelmalinoisen. Nu för tiden åker jag businessclass till jobbet. Husägaren påstår att det är eftersom riktiga hundar kan sköta sig... Men hallå!!! Vad är då vitsen med att sköta sig om man ändå ska "straffas" för det???



i övrig når jag oanade höjder:

 

åååhhh, husägaren (den manliga utav dom) - vi kan kalla honom för Husse, har kommit hem med bästaste presenten idag. En alldeles egen lekkompis. Han är gul/röd med smal näsa, stora öron och sneda ögon - precis som jag :) Det var som att vi hittade varann direkt, jag och Äckelvalpen. Vårt första upptåg blev att springa så fort vi bara kunde genom huset. Detta resulterade i att alla mattor som tidigare legat på golvet nu placerat sig längs väggarna - detta gör att vi sedan får mjuka landningar när vi använder väggarna som bromskloss....

....vem är det som bestämmer egentligen?

enligt min mening, JAG. Enligt husägaren.... HON. Och för att låta husfriden vara, låter jag henne tro det. Men hon är inte alltid så dum som hon ser ut den där husägaren. På något konstigt vis verkar hon alltid få som hon vill. Jag vet inte hur hon gör det, men helt utan förvarning har hon fått sin vilja igenom och jag står där med min långa gula näsa och funderar på hur det kunnat bli så. Men en sak ska hon veta den där husägaren att även om saker och ting blir som hon tycker, tänker och vill... så är det ändå JAG som bestämmer :P

hon kan ju tex glömma att jag stannar i källaren bara för att hon stänger en grind. Finns mycket plats för en schäferrumpa på ett trappsteg :D

....på läger!! mycket roligt. Bästa var att hjälpa till med MIN uppblåsbara sovplats. Enligt husägarna, deras sovplats....



...men självklart delade jag med mig så dom oxå hade något mjukt att sova på..... jag är inte den som är den ;)

ingen som stjäl min bädd längre....




älskade Farbror finns inte längre och han fattas mig.

Vem ska nu ta ner mat från bänkar och bord där inte schäferflickan når? Vem ska nu tugga sönder kläder och bjuda på resterna? Vem ska nu tala om att man INTE får stjäla andra schäferhundars mat? Vem ska nu hjälpa mig och vakta? Vem ska stå i andra änden av pinnen och leka med mig?
Farbror, du fattas mig!

....att sova är ganska mysigt:


         

....att bli beordrad att sova är mindre roligt. Husägaren ser ut en plats (oftast en gräsplätt) och kommenderar mig att ligga där. Det hade väl kunna vara helt okej, men jag förstår lixom inte vitsen med det hela. Husägaren tycker inte att man ska göra något annat än att bara ligga där... att man får INTE sjunga, INTE nosa, INTE gå från platsen, INTE pussa på hunden som ligger bredvid, INTE jaga fågeln som flyger förbi, INTE rulla, man får helt enkelt INTE göra något förutom att ligga där i gräset och vänta på att husägaren kommer tillbaka. Tråååkigt. Senast igår provade jag en ny variant... ligga på rygg med benen i luften, men det får man INTE heller.... Helt ärligt, ska det verkligen spela någon roll HUR man ligger?

...men lämplig för vad undrar ju jag då?
Husägaren har förklarat för mig att idag har vi gjort lämplighetstest, eller L-test som det också kallas. Vi åkte ut till ett jätte stort ställe som kryllade av blå gubbar med pistol (polis heter det enligt husägeren). Väl på plats skulle jag hälsa på en massa folk. Mysigt. Men ingen hade något godis till schäferflickan :( tråkigt. sen var det en blå gubbe som gick iväg med mig och bar mig i sin famn en bit. Tror den gillade mig. Och sen skulle en annan blå gubbe leka med mig. Det är oxå ganska kul, men om bytet är dött (eftersom jag redan dödat det med ett stort starkt bett) så vill jag gärna släppa bytet, för då rör det sig igen och då blir det roligt att bita det igen... Om ni fattar? Dött byte = uppdrag utfört. Byte som rör sig = måste dödas igen...
Sen har vi hållit på så hela dagen. Blå gubbe har gömt byte som jag har hittat. Blå gubbe har lurats att gömma byte, letade som 17, men den blå gubben hade gömt det under tröjan (vilket jag egentligen visste hela tiden, men man måste ju spela med lite). Blå gubbe har gömt byte under träpallar. Krafsade och försökte komma åt det ett tag, tittade på blå gubbe och husägare för att få hjälp. Men inte då, de bara stod där. Försökte få fram bytet några gånger till - skam den som ger sig och till slut kom blå gubbe fram och hjälpte mig. Suck att den var så lat, jag hade ju hittat bytet åt den blå gubben då kan den ju plocka fram det själv?
Nåja så här har det fortsatt hela dagen. Jag har släpat runt husägaren på en hel bana med gubbar som skrämt slag på henne. Gubbar som flyger upp från marken, saker som rasslar och gubbar som sitter på kälke (här kan jag faktiskt förstå att husägaren blev lite rädd, för vem åker släde mitt i sommaren?), ja så fort dessa saker dykt upp så har husägaren stannat och inte vågat gå fram.  Jag fick visa henne vägen alla gånger. Hon är så löjlig den där husägaren... Dagen avslutades med mera lek, både inomhus och utomhus, de gjort allt för att fortsätta skrämma husägaren... Sköt i luften sparkade i skåp, skickade upp henne för en galler trapp, jag fick tom visa henne vägen in i duschen. Jag bet bytet och tog hand om allt det läskiga så husägaren skulle slippa bli rädd. Det resulterade i att de blå gubbarna tycker att jag är lämplig. Lämplig för vad undrar jag? Ta hand om  min fjantiga husägare? För mig är hon för det mesta ivägen. Tänk vad lätt livet vore utan henne släpandes längst ut på snöret...
(husägaren kommenterar: den lilla schäferflickan bedömdes idag lämplig att prövas som väktarhund, kan prövas som polishund)

...och inte ens lät husägaren mig äta upp den.... :(



husägaren kommenterar:
tror inte att det är så nyttigt för liten schäferflicka att äta skalet på en råtta som dött någongång på 80-talet.... :S

idag har jag agerat fotomodell till husägarens hemsida. Husägaren hoppar och pockar och lockar och prasslar och påpekar att jag ska "se ut som en riktig schäfer".... resultatet ser du nedan. hur bra som helst, om jag får säga det själv... jag kan ju inte rå för att fotografen är kass....

  

men till slut blir husägaren nöjd:

...men inte jag! Jag är mig själv, men jag har ett nytt hus och nya flockmedlemar (den gamla husägaren finns förstås kvar och Tanten såklart). Husägaren har ett nytt jobb i en ny stad, det betyder nya rutiner och nya ställen. Ingen dag är den andra lik, precis som det ska vara.
 

mys med flocken - schäferkärlek.... :)

.... uj uj uj vad schäferflickan har haft mycket att göra ett tag nu. Det formligen brinner i knutarna och ingen dag är den andra lik. Därför har det varit väldigt fattigt med uppdateringar på sistone, får be om lite ursäkt för det *blinkar och tittar under lugg*.

senast idag har jag Husägaren och Tanten haft valpmys. INTE mina valpar alltså, men jag har fått den stora äran att pussa lite på Mammahundens valpar. Åh, en dag hoppas jag att jag får alldeles egna sånna där små knytten att leka med... och tänk all mat som man får stoppa i sig före och under valptiden *drömmer mig bort*