mäniskor är konstiga varelser, ibland verkar det som att dem aldrig är riktigt nöjd. Ta idag som exempel. Jag och husägaren ska gå på promenad. Husägaren bor i staden, vilket jag tycker är rätt trevligt. Men idag då i alla fall så tog vi en liten promenad och efter en stund, si sådär 10m så hittar jag ett litet skrovmål av fläskben vilket jag inte är sen att stoppa i munnen. det är förresten det bästa med att bo i staden. Det finns så mycket gott att stoppa i sig! och inte brukar man behöva leta speciellt länge heller... Men i alla fall, jag tar då en liten smakbit av detta skrovmål då jag till min förskräckelse hör husägaren skrika ett förtvivlat *NEJ* precis före hon i vild panik kastar sig över mig och stoppar in sina händer i min mun för att stjäla mitt skrovmål... Men jag är inte sen att nypa ihop käkarna - rädda det som räddas kan! Men den klumpiga husägaren har sin tumme precis mellan mina tänder när jag biter ihop och nu hörs ett nytt vrål: *AAAAJJJJJJJJJJ* jag kan inte människospråk och nu stör faktiskt husägaren i min måltid så jag biter ännu lite hårdare... men döm om min förvåning - hon är envis den där husägaren och på något märkligt sätt lyckas hon bända upp mina käkar OCH stjäla mitt skrovmål. När vi sedan fortsätter vår promenad hör jag den där husägaren mummla något i stil med: *bit inte den hand som föder dig...* Och om det betyder vad jag tror att det gör så kan jag bara kontra med: *du behöver inte föda mig om du låter mig äta mina skrovmål i fred... *
människor är konstiga varelser....